Lillens residens

Kocken Pelle har stulit Johnny Depps frisyr från Chocolat och dessutom lagt sig till med Mr. Depps mustach från samma film. Men å andra sidan så har Nicklas också gjort det, men på ett mycket mer smakfullt sätt =)

Så hur gick nu resan med fejkad guldkant till Nice? Både bra och dåligt kan jag avlöja. Vi kan ju börja där mitt senaste dagboksinlägg tog slut. Jag printade kvickt ut mitt bokningsbevis för hotellet och begav mig till Nisseplatsen där jag träffade en trött Evelina. Vi tog oss glada i hågen iväg till Landvetter där vi checkade in, växlade pengar och köpte en smörgås. Sedan kom vi på planet igod tid och satt och tramsade mer än vad folk i allmänhet brukar överleva. Och hur gick det då? Ju ganska dåligt. Planet rullade ut från gaten och kom ut till startbanan då två barn som tidigare suttit och gråtit helt plötsligt kastade sig i gången och skrek för sitt liv. Jag har aldrig i verkligheten hört någon skrika av den renaste rädsla men nu har jag det. Så planet fick vända tillbaka till gaten och släppa av mamman med sina vrålande ungar. Eftersom mamman bar slöja och barnen hade skrikit på arabiska så började folk vrida oroligt på sig ända ills kaptenen bekräftade i högtalarna att de passagerarna som lämnat planet deffinitivt kommer att få med sig sitt bagge och att det inte kommer at stanna ombord. Då andades folk ut. Och en timme försenade så lyfte vi från plattan. Inte världens bästa scenario då vi ju skulle byta från C-D-G till Orley i Paris och när man frågar en stressad flygvärdinna hur lång tid man ska ha för den transfern så säger hon leende, ”vi rekommenderar att vi ska ha 2,5 timmar mellan planen” men när hon ser paniken i våra ögon som avlöjar att vi inte alls ha 2,5 timmar längre p.g.a. förseningen så ler hon bredare och säger ”men om det inte är ett enda trafikstopp så går det på 50 minuter”. Har man nånsin satt sin fot i Paris så vet man att det scenariot inte finns. Så när vi landade på C-D-G sprang vi så fort våra fötter bar oh hämtade ut vårt bagage och sedan satte vi av mot transferbussarna, vi konstatera dock att vi inte alls hade behövt springa. Det var 20 minuter till bussen skulle gå. Väl på bussen hamnar vi i kö praktiskt taget redan på väg ut från flygplatsen. Min sjukligt konstruktiva, utredane och logiska hjärna ser till att jag ringer mmmao ch ber henne kolla flygets webbplats om senare flyg så vi skulle ha nåon slags riktlinje. Beskedet var botten, inga fler flyg till Nice idag. Jag ringer istället till AirFrance svenska kontor, och efter 20 minuter i telefonkö så kommer vi fram till en engelsktalande dam som deklarerar att vi inte har en chans att komma fram i tid var på jag säger ”well no!!! I would not speak to you otherwise would I?!?” varpå hon säger tt vi får parat med personal på plats och praktikt taget lägger på. Så när vi kommer fram så dyker första mötet med den franska mentaliteten upp. Vi kubbar fram till en disk där det står Nice oh säger att vi missat vårt plan och att vi skulle vilja få våra biljetter flyttade till nästa tur ( om det finns någon) (och det verkade det finnas). Damen innanför disken tittar på våra biljetter frågande. ”När skulle ert plan lyfta?” ”17.30! svarar jag, varpå hon ler bredare än bredast och säger ”Då har ni missat ert plan”. Trött och irriterad förklarar jag att vi vet det och att vi nu vill ha nya biljetter, jag förklarade att det berodde på att deras plan var försenat från Sverige och när damen innanför disken förklarar att ”Ja, ni har missat ert plan” så drar jag allt igen och då hävdar hon att vi måste köpa nya biljetter. Då exploderar jag, trött, uppretad och misförstådd så tjatar jag aggressivt med tanten till mitt resesällskaps stora förvåning, tills hon hävdar att hon är sänd av Gud till oss och att hon kan fixa nya biljetter gratis för att hon är så snäll. Så 19.00 lyfte vi mot Nice. Själva vistelsen i Nice och Monaco kan väl inte beskrivas annat än att det var underbart, vacka hus, underbara båtar och givmida fransmän. Det var helt perfket helt enkelt, man kan få frukost för två personer (stor baguette, tjocka skivor kyckling, juice och yoghurt) för 23 svenska kronor. Jappa, allt osade budget förutom Monaco där allt osade rengöringsmedel och tjocka sedelbuntar. Så kom morgonen då vi skulle åka hem. Planet gick 07.25. Bussen från hotellet skulle ta 45 minuter till flygplatsen, så vi satte klockan på 05.30. När klockan var 06.40 väckte Evelina mig och vi sprang ner till receptionen, checkade ut och tog oss iväg till flygplatsen lagon för att se vårt plan lyfta. Så vi fick köpa nya biljetter. Jag var helt säker på att de skulle varit ombokningsbara men så var det inte, jag kände mig grundlurad och numera luspank. Men det löste sig iaf. Och nu är vi hemma.

Jag behöver semester.