Så var semestern över, och jag måste ju medge att ju mer man gör, ju längre har man semester, känns det som iaf. Och så kommer här en liten resumé av hela karusellen. Det började tiiiidigt, tiiidigt förra fredagen hemma hos Nicklas. Vi fick då överta bilen som var ren och fulltankad. Vi packade ihop oss och fick in allt som skulle in i bagaget och sedan bar det av, det är ju skyltat mot Jönköping redan från Gbg så det var inte så svårt att hitta. Däremot var det för j*vla tråkigt att sitta och köra rakt fram i timtals. Och medan bilen skakade av Shakira och Håkan ”Vem kysste Ior, bakom ryggen på Kanin? Var det den store poeten…?”, tog vi oss närmare och närmare Sveriges midskeppslinje. Men eftersom det regnade så hopppade vi planerna helt och hållet på att inviga det nya spritköket, Max fick duga. Och så var det en kort, kort tripp vidare till staden där allt mynnar ut i rödvit dekadens. Gränna. Och vi checkade in på campingen och slog för första gången upp vårt klarröda tält, det funkade, inget extravagant på något sätt, bara ett tält. Sedan bar det av in till Gränna city och där inhandlades det alla möjliga olika smaker av polkagrisar för alkoholhaltiga ideér. Eftersom jag fortfarande går på penecilin var det inget för mig men jag fick var amed och leka lite ändå. Och eftersom inga 19-20-åringar klarar av att vara på semester utan badboll köpte vi den minsta, billigaste bollen man kunde få tag på i Gränna, en med hästar och sniglar på. Söt som tusan verkligen. Och sedan förflöt aftoen lugnt men promenader, vodka shaking och dåliga engångsgrillar.
Dag 2.
Tidigt packade vi ihop vårt väl fungerande tält, väckte Hjalmar som grymtade missnöjt åt vårt borgerliga campingbord som vi inmundigade frukosten vid. Sedan bar det av, och jag kan ju medge att förväntningarna på Motala hade höjts till skyarna och vi trodde nog att det var staden av guld som låg framför oss, men innan vi kom dit tog vi en genväg genom halva Östergötland och tittade på trasiga kloster, rökstenar och nunnor. Lunchpauser i Vadstena är underskattade, vi parkerade bredvid en mur och slog oss ner på en gräsmatta i närheten, där dlog vi upp köket och kokade god soppa. Då kom en kändis som ingen vet vem det är och gick förbi, och så sa han att Sverige var bra. Sedan kom vi till vårt mål. Trodde vi iaf, denna kvällen skulle vi inte tälta på camping utan i Nicklas, kusins, pappas trädgård. Och han bor i Motala, sa han. Men så var det inte riktigt. Först åkte vi till torget mitt i byn och köpte kaffe, jag fick en rykande varm cappuccino frappino och fick sedan förklara för servitrisen vad en frappino var, sedan fick jag bryggkaffe med kall mjölk och isbitar istället, bättre än ingen tänkte jag och var nöjd. Men om ni åker (eller återvänder) till Motala någon gång kan ni ju undvika Café Baltazar von Platen. När vi sedan insåg att vår övernattning inte alls skulle ske i Motala utan i Nykyrka så begav vi oss dit. där låg ett litet, litet paradis, och vi invigde badbollen i Vätterns 26gradiga vatten och matade ankor och använde fler usla engångsgrillar. Sen spårade hela verkligheten ur när det blev bokstavslekar med lite kinkey förtecken.
Dag 3
Efter en god frukost rivstartade vi med lite kultur och besökte Heidenstams barndomshem. Med besökte menar jag att vi körde in på parkeringen, lade i handbromsen, lade ur handbromsen och åkte igen. Busslasterna med pensionärer i gälla tröjor skrämde oss. Sedan var det rask färd till Stiernsund slott där det fanns kaffe och sedan åkte vi till Askersund som ju är gravt överkattat av folks mammor. Och efter en långsam kebab tröttnade vi på småstäder och begav oss till Karlstad där vi desperat försökte få ut post ur en brevlåda och köpte dyrt kaffe. Sedan var det camping igen. Möruddens minigolf utbud är ett hån mot alla. Jag vet inte ens om det räknas som riktigt minigolf om det växer saker i filten på banan. Sedan var det dags att koka pasta och steka köttbullar till ljudet av en överförfriskad man med ambitioner om att få dela på vår kost. Han fick fara och flyga. Sedan provade vi metoden, tre i samma tält och det resulterade i att tältduken inte ville vara med mer.
Dag 4
Eftersom vi inte hade någon brådska hem från Karlstad så beslutade vis oss för att bränna semesterkassan på lunch i Norge istället. Och dit var det en bit, men va’ fan som man säger. Det blev halalpizza och stora hamburgare. Pizzan räckte hela vägen hem faktiskt. Och så var den semestern slut!
